Normer - Vad anses vara normalt?

Den här veckan har vi läst boken Normkritiska perspektiv av Elisabeth Elmeroth (2012) och många intressanta tankar har väckts hos oss. Något som vi framförallt uppmärksammade var detta med makt gällande normer. Att det finns makt hos de människor som tillhör normen och att dessa kan anses ha större värde än de som inte är en del av den. Men vem är det som bestämmer vilka normer vi ska ha? Känner alla människor lika? Nej, knappast!

Normer och värden formar oss människor för hur vi ska vara och detta sker både medvetet och omedvetet. I boken diskuteras det om att det kan vara svårt att bryta vissa sociala normer och det tror vi har en stor betydelse för hur lärare sedan agerar i klassrummet. Lärare har under alla tider haft ”makten” över klassrummet, det har varit läraren som styrt, bestämt och föreläst för eleverna. På så sätt tror vi att dessa normer har påverkat lärarens syn att se på sina elever. Om eleverna förr i tiden skulle fått ett sådant inflytande på undervisningen som finns idag, tror ni att lärarnas roll hade sett annorlunda ut? Hade de fortfarande haft en sådan ”makt och auktoritet” i klassrummet trots ett mer elevinflytande? Vi tror att en lärare fortfarande kan uppnå struktur och ha en god auktoritet trots elevinflytande, det handlar om att hitta en balans.

En annan fråga som också väcktes hos oss var det här med skapandet av olikheter. Vad anses som normalt? I de Allmänna råden så ska ingen individ på skolan utsättas för kränkning eller behandlas olika pga kön, etnicitet eller social bakgrund. Om vi har en eller flera elever i klassen som avviker från våra sociala normer är det ett normalt beteende? Vilka sätter gränsen för de normer som anses vara okej?

I dagens skola är klasserna mer mångkulturella än någonsin och idag måste vi vara lite mera öppna och se utanför ramarna. För att konstruera de normer som anses vara okej så tycker vi att detta ska göras inom klassen. Vi tror på att ge eleverna inflytande genom att de får vara med och bestämma hur de vill att det ska vara i klassrummet. På så sätt öppnar vi upp en chans för alla att vara delaktiga och dra lärdomar av varandra.

/Denice R

Miljön & metaforer i vår undervisning.

En aspekt som väcktes efter att ha läst boken ”Lyssnandets pedagogik” av Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi var hur lätt man kan illustrera för barnen att olikheter är något positivt, att hur kaotisk världen skulle bli utan människornas olikheter. Några exempel boken belyser är att ”vad skulle hända om alla skulle gå på toaletten samtidigt”, jo ingen skulle någonsin få gå på toaletten i fred, hur roligt hade det varit? Eller om ”alla såg likadana ut”, hur skulle vi då kunna veta vem som var vem?

Vad är egentligen rättvisa och demokrati? Är det att alla får lika mycket, alla får samtidigt, alla får samma sak? Nej, vi tror inte det, och vi tror att med sådana illustrativa liknelser som ovan kan man lätt få barnen att förstå exempelvis att alla kan inte jobba med samma saker samtidigt, då våra behov inte uppkommer samtidigt osv.

Andra saker vi snöade in på var hur viktig miljöns betydelse är för barnen, och hur viktigt det är att faktiskt ta ett steg tillbaka och se till hur BARNEN ser på sin omgivning, se ur ett elevperspektiv, vad ger vi t.ex. barnen för signaler med vår möblering, uppfattar barnen det på samma sätt som jag som lärare gör? Inbjuder kuddarna i läshörnan till mys eller inbjuder de till lek? Om jag sätter mig på Nisses plats, vad ser jag då, jo jag ser rakt ut på skolgården där alla andra leker, har jag lätt att sitta still då? Vad är det konkret vi behöver göra som lärare med klassrummets miljö? Dra ner rullgardinerna och låta bli att ha distraherande fina teckningar på väggarna? Nej, vi behöver kanske inte bli hur drastiska som helst, men vi bör nog börja utforska vår omgivning ur fler synvinklar är vårt eget!

Så vad bör vi tänka på gällande barnens dagliga miljö & hur kan vi jobba för att lära eleverna att alla är olika och att det är ok att vi är olika? Vad har ni för tankar & idéer utöver de som boken tar upp?
/Jenny

Demokrati, är det alltid vitt eller svart?

Nedan följer ett kort inlägg med några av våra tankar efter att vi läst boken ”Levd demokrati? Skola och mobbning i ungdomars liv”. Författare: Hedvig Ekerwald och Carl Anders Säfström.
Boken tar upp så mycket mer än det vi nämner, så vi rekommenderar er att ni lånar/köper boken och läser hela.

Demokrati är ett begrepp som för många upplevs som positivt, självklart och rättvist. Efter att bara ha läst igenom några sidor i boken börjar man dock se demokratin ur olika synvinklar. Kan det faktiskt vara så att demokrati kan upplevas som något negativt och orättvist? Skolans läroplan präglas av det demokratiska, den vilar på demokratins grundpelare och den säger att skolan ska fostra eleverna i en demokratisk anda. Tidigare har många av oss tyckt att det inte är något konstigt utan snarare att det är en självklarhet, men efter att ha läst boken så börjar man se en viss problematik med det.
I en demokratisk röstning får majoriteten som de vill, det är väl rättvist? Eller vad händer med de som alltid blir nedröstade, om utslaget utgör en fara eller en kränkning mot de, är det fortfarande ett rättvist val? Nej, plötsligt känns det inte så, utan nu har vi fått en större förståelse för hur viktigt det är att problematisera och ifrågasätta även sådana ”självklara” saker som demokrati och rättvisa.
Ännu en viktig punkt i ämnet skola och demokrati är förhållandet mellan lärare-elev. I vissa intervjuer i boken kan man läsa om hur eleverna har blivit mobbade av sina lärare, som besitter en större makt och som därmed kan styra och bestämma. Hur är det med demokratin de gångerna, är det demokratiskt rättvist att en lärare ska kunna bestämma över allas huvuden när eleverna inte för tillåtelse att göra detta? Hur fungerar denna slags "demokrati" ihop med elevinflytandet? Hur kan man skapa en demokrati som är rättvis och trygg för alla?

Vi lämnar vår diskussion med några öppna frågor för framtida fortsatta diskussioner. Fundera gärna själva och lämna era kloka synpunkter i kommentarerna. Tillsammans får vi en bredare syn och kan se på saker från olika sätt, vilket för oss framåt i vår professionella utveckling :)

Tack för att du läste, ha det gott!
// Sabina

Motalas presentation av bloggen

Välkommen till vår blogg!

Vi är en grupp med lärarstudenter som läser via distans på Karlstads universitet. Nu är vi inne på termin sex av åtta, kursen vi läser nu heter ”Leda lärande”. En av våra uppgifter i denna kurs är att skapa en blogg där vi kontinuerligt delar med oss av de diskussioner som vi för emellan oss. Diskussionerna baseras på den kurslitteratur som vi har till förfogande.

Böckerna som kommer att ligga till grund för våra blogginlägg är:
- Levd demokrati? Av Ekerwald, Hedvid & Säfström, Carl Anders
- Lyssnandets pedagogik. Av Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi
- Normkritiska perspektiv. Av Elmeroth, Elisabeth
- Den vänliga maktutövningen. Av Bartholdsson, Åsa

Vi som skriver i denna blogg heter och bor:

- Jenny Andersson, Tranås.
- Erika Nyström, Motala.
- Sarah Ljungberg, Linköping.
- Denice Reuter, Motala.
- Sabina Ramqvist, Skänninge.
- Donika Rrahmani, Motala.

Varför heter bloggen "elevinflytande"?

Vi har valt att döpa bloggen till ”elevinflytande” av den anledning att det utgör en viktig punkt i Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (som förkortas LGR11). I läroplanen står det bland annat att alla elever ska ges inflytande och att inflytandet ska anpassas efter deras ålder. Det är viktigt att eleverna ges möjlighet att aktivt ta initiativ att påverka, ta ansvar och vara delaktiga för deras utbildning. Vi tycker att det är viktigt att lyfta fram detta och att eleverna får känna att deras åsikter och idéer lyfts fram. Dessutom passar ordet "elevinflytande" väl tillsammans med vår litteratur och det är delvis runt det begreppet som våra diskussioner i denna blogg kommer att kretsa kring.