Seriestripp - Genus

Här kommer Motalas seriestripp som handlar om genus i skolan.

Klicka på strippen för förstoring.

Pixton har under skapandets gång gjort någon form av förändring vilket gjort karaktärerna långsmala. Ursprungskaraktärerna var mer breda där man tydligare kunde se ansiktsuttrycken osv....

Elevattityd och lärarens makt

Efter att ha läst den vänliga maktutövnings regim av Åsa Bartholdsson är det många tankar som växt. Något som jag fastnade för direkt är om det verkligen är nödvändigt av läraren att använda sig utav en sträng röst och en sträng blick när man tillrättar visar en elev? Kan man inte säga åt en elev på ett bättre sätt än att behöva bli arg? Humör smittar och är jag arg mot min elev blir denna arg mot mig.

Jag reagerade även på utvecklingssamtalen som togs upp i boken. Där läraren om och om igen tog upp att en elev var sur, arg och så vidare. Målet eleven fick om och om igen var att arbeta med attityden. Men det jag ifrågasätter är, om eleven har fått detta målen upprepande  gånger men inte lyckats nå upp till de, ligger ansvaret då verkligen hos eleven? Bör man inte som professionell lärare istället se situationen utifrån att det kanske är skolan som framkallar detta beteende och hur kan skolan arbeta för att hjälpa denna elev?  Boken tog också upp att skolan ska stärka elevers självförtroende. Att ge en elev ett mål som misslyckas med är inte enligt mig att stärka ett självförtroende utan snarare tvärt om.

Bartholdsson anser även att ett av skolans största problem är att elevers egna känsloliv tar både energi och tid ifrån undervisning. Personligen ser jag inte detta som ett problem, utan som en möjlighet. Vi jobbar med levande människor, och måste ha i baktanke att dessa har känslor och att ingen dag är den andra lik. Använd detta som något positivt istället för att se det som något negativt. Låt eleverna ta med sig sina känslor in i arbeten, låt de påverka, låt de hålla undervisningen levande. När en elev inte har världens bästa dag, låt den ta det lite lugnare den dagen. Hoppa över att gå igenom den nya gånger tabellen den dagen och spara det istället tills den dagen då eleven är pigg och taggad på att lära sig massa nytt. Bartholdsson tar även upp att vara elev innebär att ständigt vara ett förbättrings projekt. Det är klart det är tufft för våra elever. Att alltid sträva efter att bli bättre, men det är samtidigt det som driver dem. Men som lärare måste man acceptera att vissa dagar är tuffare än andra även för våra elever.

Respektlöshet eller fria åsikter?

Efter att ha läst “Den vänliga maktutövningens regim” så fastnade jag för något speciellt, nämligen hur relationen mellan föräldrar, lärare och elev har förändrats med tiden samt hur elevernas respektlöshet har ökat med tiden.

   

Enligt boken så har dagens barn blivit mer och mer respektlösa mot vuxna och på ett sätt mer “råare”. Men stämmer detta verkligen? Kan det vara så att i själva verket så har eleverna i dagens samhälle mer inflytande och har mer åsikter, tankar samt idéer som de vill framföra och kan dela med sig av, men som kan tolkas felaktigt? Barn förr i tiden hade med sig en rädsla till skolan. En rädsla som hindrade dem från att vara sig själva och framföra sina åsikter samt idéer. Det var även kanske genom denna rädsla som elevernas respekt gentemot lärarna samt vuxna överlag upplevdes som hög. Respekt kan ha sin grund i uppväxten och uppfostran. Föräldrar behandlar sina barn olika, vilket kan resultera i olikheter gällande respekt gentemot andra samt moral och värderingar.

   

Ett annat intressant fenomen som har förekommit allt mer och mer under senare tid är begreppet “curling” och att föräldrarna “curlar” sina barn. Detta innebär att föräldrarna gör allt i sin makt för att underlätta för sina barn, både inom skolans verksamhet samt i andra situationer. Genom detta så förlorar läraren förtroendet för både vårdnadshavare samt elev för till exempel hur ska läraren veta vem som har gjort majoriteten av läxan när pappa bara ville underlätta samt förtydliga för Kalle? Genom detta så gör man mer “skada” för eleven än nytta genom att eleven inte får kämpa själv och försöka hitta egna metoder samt lösningar för att lösa olika slags problematik. / Donika Rrahmani

De som inte följer normen...

Vi har jobbat vidare med boken Normkritiska perspektiv av Elisabeth Elmeroth,främst kap. 5-8 och något vi alla har reflekterat över är hur allt talar emot sig självt. Skolan ska jobba för allas lika värde och allas lika rättigheter men samtidigt separeras de barn med något form av “hinder” därför att de stör de andra barnen eller läraren ser mest problem med dem osv... När det gäller de elever som har någon form av diagnos, ex, autism handlar det oftast om okunskap som bygger en ogrundad rädsla hos de “vanliga” eleverna, de vet inte hur de ska bemöta eller agera runt dessa barn. Här är integrering och delaktighet nyckeln - oavsett diagnos/språk eller dylikt så är det viktigt att alla blir delaktiga. Det gynnar varje elev- en missplacerad rädsla nystas upp och de som känner sig utanför känner gemenskap vilket är så viktigt i elevernas fortsatta positiva utveckling i skolans värld.

Tyvärr händer det att elever som inte behöver hamna i särskola hamnar där ändå, hamnar i särskolans system och dess särskoleregler. Detta gör det oerhört svårt för dessa elever att ta sig ur systemet senare i livet och de kommer alltid ha den “stämpeln” med sig när de ex. söker gymnasium, universitet etc...Varför hamnar de där? Varför är de inte kvar i ordinarie skola?

En tanke som slog oss är att skolorna är oftast väldigt resultatorienterade, där resultat och poäng väger tyngre än individens personliga utveckling och förutsättningar. Det går direkt emot skolans värdegrund som bl.a. innehåller meningar som:   “Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov”, “Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen” (Skolverket, 2011, s.8).

Om vi pratar lite om de som har svenska som andraspråk så kände vi oss lite kluvna gentemot boken. Boken lyfter att integrering, det sociala är det absolut bästa sättet för att lära sig språket och att känna gemenskap- detta håller vi med om fullt ut. MEN.. om nu dessa elever inte har extra stöd i svenskan hur ska de kunna följa med på ordinarie lektioner och förstå vad lektionerna handlar om?

Som en av oss sa så bra: “Säg att jag inte kan ett ord franska och sitter med på en lektion i Frankrike, då förstår jag inte ett smack av vad lektionen handlar om och känner mig troligen ganska korkad i sammanhanget! Jag måste ju ha en grundförståelse FÖRST för att ens ha en chans att kunna följa med i undervisningen”.

Att exkludera elever så att de inte känner sig delaktiga är diskriminering. Att SVA-undervisning kan kallas för diskriminering var nytt för några av oss då vi inte ens tänkt tanken om det. Är det diskriminering att lära ut svenska separerat från övriga klasskamrater? Eller är det sättet det genomförs på som avgör huruvida det är diskriminerande eller inte?

Normer - Vad anses vara normalt?

Den här veckan har vi läst boken Normkritiska perspektiv av Elisabeth Elmeroth (2012) och många intressanta tankar har väckts hos oss. Något som vi framförallt uppmärksammade var detta med makt gällande normer. Att det finns makt hos de människor som tillhör normen och att dessa kan anses ha större värde än de som inte är en del av den. Men vem är det som bestämmer vilka normer vi ska ha? Känner alla människor lika? Nej, knappast!

Normer och värden formar oss människor för hur vi ska vara och detta sker både medvetet och omedvetet. I boken diskuteras det om att det kan vara svårt att bryta vissa sociala normer och det tror vi har en stor betydelse för hur lärare sedan agerar i klassrummet. Lärare har under alla tider haft ”makten” över klassrummet, det har varit läraren som styrt, bestämt och föreläst för eleverna. På så sätt tror vi att dessa normer har påverkat lärarens syn att se på sina elever. Om eleverna förr i tiden skulle fått ett sådant inflytande på undervisningen som finns idag, tror ni att lärarnas roll hade sett annorlunda ut? Hade de fortfarande haft en sådan ”makt och auktoritet” i klassrummet trots ett mer elevinflytande? Vi tror att en lärare fortfarande kan uppnå struktur och ha en god auktoritet trots elevinflytande, det handlar om att hitta en balans.

En annan fråga som också väcktes hos oss var det här med skapandet av olikheter. Vad anses som normalt? I de Allmänna råden så ska ingen individ på skolan utsättas för kränkning eller behandlas olika pga kön, etnicitet eller social bakgrund. Om vi har en eller flera elever i klassen som avviker från våra sociala normer är det ett normalt beteende? Vilka sätter gränsen för de normer som anses vara okej?

I dagens skola är klasserna mer mångkulturella än någonsin och idag måste vi vara lite mera öppna och se utanför ramarna. För att konstruera de normer som anses vara okej så tycker vi att detta ska göras inom klassen. Vi tror på att ge eleverna inflytande genom att de får vara med och bestämma hur de vill att det ska vara i klassrummet. På så sätt öppnar vi upp en chans för alla att vara delaktiga och dra lärdomar av varandra.

/Denice R

Miljön & metaforer i vår undervisning.

En aspekt som väcktes efter att ha läst boken ”Lyssnandets pedagogik” av Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi var hur lätt man kan illustrera för barnen att olikheter är något positivt, att hur kaotisk världen skulle bli utan människornas olikheter. Några exempel boken belyser är att ”vad skulle hända om alla skulle gå på toaletten samtidigt”, jo ingen skulle någonsin få gå på toaletten i fred, hur roligt hade det varit? Eller om ”alla såg likadana ut”, hur skulle vi då kunna veta vem som var vem?

Vad är egentligen rättvisa och demokrati? Är det att alla får lika mycket, alla får samtidigt, alla får samma sak? Nej, vi tror inte det, och vi tror att med sådana illustrativa liknelser som ovan kan man lätt få barnen att förstå exempelvis att alla kan inte jobba med samma saker samtidigt, då våra behov inte uppkommer samtidigt osv.

Andra saker vi snöade in på var hur viktig miljöns betydelse är för barnen, och hur viktigt det är att faktiskt ta ett steg tillbaka och se till hur BARNEN ser på sin omgivning, se ur ett elevperspektiv, vad ger vi t.ex. barnen för signaler med vår möblering, uppfattar barnen det på samma sätt som jag som lärare gör? Inbjuder kuddarna i läshörnan till mys eller inbjuder de till lek? Om jag sätter mig på Nisses plats, vad ser jag då, jo jag ser rakt ut på skolgården där alla andra leker, har jag lätt att sitta still då? Vad är det konkret vi behöver göra som lärare med klassrummets miljö? Dra ner rullgardinerna och låta bli att ha distraherande fina teckningar på väggarna? Nej, vi behöver kanske inte bli hur drastiska som helst, men vi bör nog börja utforska vår omgivning ur fler synvinklar är vårt eget!

Så vad bör vi tänka på gällande barnens dagliga miljö & hur kan vi jobba för att lära eleverna att alla är olika och att det är ok att vi är olika? Vad har ni för tankar & idéer utöver de som boken tar upp?
/Jenny

Demokrati, är det alltid vitt eller svart?

Nedan följer ett kort inlägg med några av våra tankar efter att vi läst boken ”Levd demokrati? Skola och mobbning i ungdomars liv”. Författare: Hedvig Ekerwald och Carl Anders Säfström.
Boken tar upp så mycket mer än det vi nämner, så vi rekommenderar er att ni lånar/köper boken och läser hela.

Demokrati är ett begrepp som för många upplevs som positivt, självklart och rättvist. Efter att bara ha läst igenom några sidor i boken börjar man dock se demokratin ur olika synvinklar. Kan det faktiskt vara så att demokrati kan upplevas som något negativt och orättvist? Skolans läroplan präglas av det demokratiska, den vilar på demokratins grundpelare och den säger att skolan ska fostra eleverna i en demokratisk anda. Tidigare har många av oss tyckt att det inte är något konstigt utan snarare att det är en självklarhet, men efter att ha läst boken så börjar man se en viss problematik med det.
I en demokratisk röstning får majoriteten som de vill, det är väl rättvist? Eller vad händer med de som alltid blir nedröstade, om utslaget utgör en fara eller en kränkning mot de, är det fortfarande ett rättvist val? Nej, plötsligt känns det inte så, utan nu har vi fått en större förståelse för hur viktigt det är att problematisera och ifrågasätta även sådana ”självklara” saker som demokrati och rättvisa.
Ännu en viktig punkt i ämnet skola och demokrati är förhållandet mellan lärare-elev. I vissa intervjuer i boken kan man läsa om hur eleverna har blivit mobbade av sina lärare, som besitter en större makt och som därmed kan styra och bestämma. Hur är det med demokratin de gångerna, är det demokratiskt rättvist att en lärare ska kunna bestämma över allas huvuden när eleverna inte för tillåtelse att göra detta? Hur fungerar denna slags "demokrati" ihop med elevinflytandet? Hur kan man skapa en demokrati som är rättvis och trygg för alla?

Vi lämnar vår diskussion med några öppna frågor för framtida fortsatta diskussioner. Fundera gärna själva och lämna era kloka synpunkter i kommentarerna. Tillsammans får vi en bredare syn och kan se på saker från olika sätt, vilket för oss framåt i vår professionella utveckling :)

Tack för att du läste, ha det gott!
// Sabina

Motalas presentation av bloggen

Välkommen till vår blogg!

Vi är en grupp med lärarstudenter som läser via distans på Karlstads universitet. Nu är vi inne på termin sex av åtta, kursen vi läser nu heter ”Leda lärande”. En av våra uppgifter i denna kurs är att skapa en blogg där vi kontinuerligt delar med oss av de diskussioner som vi för emellan oss. Diskussionerna baseras på den kurslitteratur som vi har till förfogande.

Böckerna som kommer att ligga till grund för våra blogginlägg är:
- Levd demokrati? Av Ekerwald, Hedvid & Säfström, Carl Anders
- Lyssnandets pedagogik. Av Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi
- Normkritiska perspektiv. Av Elmeroth, Elisabeth
- Den vänliga maktutövningen. Av Bartholdsson, Åsa

Vi som skriver i denna blogg heter och bor:

- Jenny Andersson, Tranås.
- Erika Nyström, Motala.
- Sarah Ljungberg, Linköping.
- Denice Reuter, Motala.
- Sabina Ramqvist, Skänninge.
- Donika Rrahmani, Motala.

Varför heter bloggen "elevinflytande"?

Vi har valt att döpa bloggen till ”elevinflytande” av den anledning att det utgör en viktig punkt i Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (som förkortas LGR11). I läroplanen står det bland annat att alla elever ska ges inflytande och att inflytandet ska anpassas efter deras ålder. Det är viktigt att eleverna ges möjlighet att aktivt ta initiativ att påverka, ta ansvar och vara delaktiga för deras utbildning. Vi tycker att det är viktigt att lyfta fram detta och att eleverna får känna att deras åsikter och idéer lyfts fram. Dessutom passar ordet "elevinflytande" väl tillsammans med vår litteratur och det är delvis runt det begreppet som våra diskussioner i denna blogg kommer att kretsa kring.